Vår lilla stads invånare har nyligen ivrigt diskuterat de främmande fåglarna som tvingats fly från sina hemländer och nu vill emigrera till vår del av Ankdammen. En del vill gärna hjälpa fåglarna att bereda bo här och välkomnar dem medan andra anser att vi inte har råd att ta emot flera främmande fåglar "just nu" i vår gemenskap. De blir ju så dyrt, menar man. OM vi tar emot de främmande fåglarna är det viktigaste, enligt många, att de integreras väl i dammen och blir värdiga medlemmar, inte tar någon annans bo eller sysselsättning och drar sitt till stacken. De ska helt enkelt lära sig simma som vi andra, samla mat som vi andra, sova som vi andra, bereda bo och föda ungar som vi andra och låta som vi andra och även skita som vi andra - för det är ju fasligt vad vissa invandrade fåglar skitnar ner kobbarna och stränderna. Väldigt viktigt verkar det också vara att de inte för något frammande oväsen. Fast roligt är det ju med litet exotisk sång förstås - om den är vacker.
Här i Ankeborg har vi ännu inte sett många av de tiggande och spelande flyttfåglarna som de har i andra delar av Ankdammen. Sidensvansarna tigger inte, de bara landar en tid och äter rönnbär och annat gott för att i vår flyga norrut for att häcka. Ett vackert och grant inslag i stadsbilden är de ju alltid.
Den här årstiden flyttar också flyttfåglarna och några pensionerade Ankedammare till sydligare länder för att stanna över vintern. Vi kan ju bara hoppas att de integrerar sig i länder där de vistas så att vi här i Ankdammen inte måste skämmas för hur de beter sig där. De är ju inte tvungna att emigrera utan väljer att hellre flyga söderut under de kallaste månaderna än att huttra här i det kalla vattnet tillsammans med oss andra där risken finns att man fryser ihjäl i den isbelagda damm. De återkommer alltid när solen börjar värma och dammen tinat igen och ofta har de roliga frisyrer, granna kläder och nya läten och ibland tar de med sig en främmande fågel hem till Ankdammen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar