Det är vägen som är mödan värd

Jag tycker citatet ovan från  Karin Boyes dikt "I rörelse" passar bra för att inleda dagens tankar från Ankdammen. Sen mitt senaste inlägg har jag funderat mycket på Den Rika Ankans liknelsen nyligen där han för att illustrera hur markandens förträffligthet som exempel tar en flerfilig motorvägsinfart. Om alla som kör på vägen ska till samma punkt kommer den som har en snabbare bil och söker luckor och byter fil att göra det aningen snabbare än de andra bilarna. Dvs den person som är vinnare på markanden = de som roffat åt sig mest av världen resurser. De kan vara individer lika väl som nationer.


Det som är så intressant med ett sådant uttalande är att det beskriver rätt långt denna ankas filosofi när det gäller "livets mening": Att komma fram snabbt till målet och passera alla på vägen, därmed missa både utsikt och upplevelser på vägen. Men han hinner först!  DET ger lycka i sig. Han hinner inte heller stanna upp vid en av rastplatserna för att ta en kopp kaffe att träffa andra invånare i Ankdammen eller kanske bistå någon annan bilist som står vid vägrenen. Målet helgar medlen, kanske är hans motto. Han når alltså sitt MÅL snabbast och effektivast - so what?  Vilket mål? Borgen, mammon, döden? 


Som tidigare nämnts badar Jaokim von Anka i sina pengar. Jag har funderat över om det är skönt att bada i pengar. Han bjuder säkert inte in någon (eller kanske familjen och andra rika vänner och lojala bekanta) till sin badtur - andra kan man nog inte lita på i hans ställe. När man har den livsfilosofin är det bäst att bo i en borg - och det gör Joakim von Anka. Om man bor i en borg eller "gated community" då behöver man inte ha något att göra med det vanliga folket - de som bor utanför murarna. Man bjuder in utvalda likasinnade till sin borg, där kan man vältra sig i pengarna tillsammans och ifred. Kul? Litet kallt skulle jag tro.


För Joakim von Anka kan det nog vara svårt att förstå att vissa av oss kommit till en insikt: det viktigaste i livet är inte vem som kommer snabbast till målet utan det som händer på vägen.


"nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd" 
Karin Boye