I dagarna offentliggjorde Fonden i Ankdammen sin nya ledare. I samband med chefsbytet har intressanta uttanalanden gjorts angående den gamla ledarens brist på finlandssvensk karaktär, vårt västliga grannland och det lillebror syndrom som mången har gentemot Sverige har skymtat fram mellan raderna. En insändare nyligen avslutade med orden "hoppas kultfonden får en ledare som inte drar väserut så fort en västlig vind blåser". Igår i nyhetsuppläsningen sade nyhetsankaret "..... lämnar efter bara två år för ett museijobb i Sverige". Hur mycket säger inte sådana korta uttalanden om de som uttalar och formulerat dessa meningenar?
En rätt allmän åsikt verkar vara att vi som inte riktar vår fulla uppmärksamhet (och största delen av vårt liv) åt Ankdammen är svikare. De västliga vindarna drar in över dammen och är förvisso lockande men bli inte förförd av dess lockelse - stanna hellre kvar fast du känner att vattnet börjar bli smått härsket och luften är tung att andas - ägna ditt liv åt dammens överlevnad, det är ju även din plikt som infödd här.
Många av oss är ändå lättade och glada över att Moder Sverige finns - där klimatet är en aning midlare, vinden sötare och där rädslan för auktoriteter inte är lika grundläggande och demokratin är djupare rotat i kulturen. Som häromdagen när den västliga vinden nådde oss med en insändare angeånde Den rika Ankans arrogans och girighet .
fredag 11 november 2011
lördag 5 november 2011
Den typiska organisationen i Ankdammen
Ankcheferna dunkar varandra i ryggen och skålar medan de sjunger snapsvisor de själva skrivit. Den som blir inbjuden till styrelsen håller sin plats på livstid. Inget ont i det om man hänger med i hur en modern demokratisk organisation fungerar och uppmärksammat att arbetsplatserna och arbetssätten förändrats sen den digitala åldern gjort sitt intåg.
De som är både faschinerande och skrämmande är att folk inom sådana organsiationer tar sig själva på sådant allvar och tror att vi andra tar dem och deras härksarlekar på allvar. Utifrån ser de snarast ut som ett gäng övervuxna barn som leker i en fantasivärld som bara de själva tror på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
